År 2012 har det gått hundra år sedan Stockholm arrangerade de olympiska sommarspelen.
De olympiska sommarspelen 1912 blev en stor succé – inte minst organisatoriskt. Idrottsligt lyckades Sverige också mycket bra och blev den främsta nationen i poängtabellen. Trots en rekordmässigt regnig sommar, var vädret under spelen strålande. OS i Stockholm gick därför till historien som ”Solskensolympiaden”. Uttrycket har levt vidare trots att det inte är språkligt korrekt. En olympiad är en period av fyra år.
Flera tekniska nyheter hade premiär under OS i Stockholm, bland annat elektrisk tidtagning och målfoto i friidrott. Till Stockholm kom deltagare från alla fem världsdelarna vilket gjorde att det för första gången blev ett världsevenemang. Till spelen byggdes Stockholms stadion som sedan fick stå modell för liknande arenor i andra länder. Stockholms stadion stoltserar fortfarande med rekordet i antalet världsrekord inom friidrott – 83 stycken – och är friidrottens ”All star”-arena.
Japanen som försvann
För besökarna var den ihållande värmen positivt, men inte alltid för atleterna. Av de 69 löpare som påbörjade Marathonloppet fick nästan hälften bryta det i den tryckande hettan. Sveriges hopp, Sigge Jacobsson, var närmare 30 år men hade ingen idrottslig bakgrund så sent som tre år innan de olympiska sommarspelen. Han tycktes visa att vem som helst kunde bli en hyllad idrottsstjärna och var en publikfavorit. Dessvärre sprang han i ett par nya skor och drabbades av skoskav. Sigge fick nöja sig med en sjätte plats.
Den kanske allra mest ihågkomna personen från loppet är japanen Shizo Kanakuri. I närheten av Stocksund tog hans krafter slut och han tvingades bryta loppet. Det skedde vid en villaträdgård där värdparet bjöd på saft och lånade ut en kostym. Långt senare gick Shizo Kanakuri i mål. Sluttid: 54 år, 8 månader, 6 dagar, 8 timmar, 32 minuter och 20 sekunder.
