Två kvinnliga åskådare på väg till de Olympiska spelen 1912
Under början av 1900-talet var kläderna den viktigaste signalen om samhällsklass. De fattiga gick i urtvättade och många gånger lagade och lappade kläder, medan ett mode började uppstå bland de välbeställda.
För kvinnor var baskläderna långa kjolar, höghalsade blusar, gigantiska hattar för de rika och halmhattar och mindre hattar för pigor, butiksbiträden och inudstriarbeterskor. På fötterna hade kvinnorna kängor eller träskor.
Det var modernt med broscher, trekantiga sjalar och sjaletter.
Kvinnorna skulle alltså ha ”anständiga” långa kjolar, medan flickor upp till 14 år kunde få visa lite ben, maximalt 14 cm ovanför fotknölen.
Männen gick oftast i sina kraftiga och slitstarka arbetskläder, men klädde upp sig på söndagarna med vit skjorta, svarta byxor och väst.
Bild: Stockholmskällan, upphov Axel Malmström (1872-1945), publicerat av Stockholms stadsmuseum
