Rodd vid Strandvägen 1912
Stockholm förändrades kraftigt under början på 1900-talet och åren kring OS. Staden växte så det knakade och förvandlades från en småstad till en riktig huvudstad. Överallt revs och byggdes nytt, nya gator och torg anlades och den gamla trästaden fick ge plats för stenhus.
År 1900 hade Stockholm 300 000 invånare. När OS avgjordes hade antalet vuxit till 350 000 och år 1920 till hela 420 000. Men Stockholm var fortfarande en stad av låga hus, där kyrkorna dominerade stadsbilden på ett helt annat sätt än idag.
1911 skapades Stureplan och Kungsgatan invigdes. Men längs gatan fanns ännu bara några få byggnader. Sveavägen byggdes några år senare, liksom NK, som öppnade 1915.
Bilarna var ovanliga i stan, men ändå så många att man bestämde att de inte fick köra fortare än 15 km/tim. Den mest trafikerade korsningen var Kungsgatan/Vasagatan, där det var ett myller av spårvagnar, hästar med vagnar och en och annan liten lastbil. Dessa var en nymodighet, som effektiviserade varutransporterna.
Området, där Stadion byggdes och de flesta olympiska tävlingar genomfördes, var bara 20-30 år tidigare det så kallade Ladugårdsgärdet med militära byggnader och förfallna stugor och ruckel.
På 1890-talet skapades stadsdelen Östermalm med lyxiga stenhus för stadens överklass. Även på Södermalm. Kungsholmen och Norrmalm bredde stenstaden ut sig. Vasastan blev en ny barnrik stadsdel.
Bränder var vanliga i det stora och slitna beståndet av trähus. Brandkåren ryckte ut med häst och vagn. 1913 skapades brandskåpen, vilket förbättrade möjligheterna att rädda hus som börjat brinna. Samma år öppnade också den moderna brandstationen Johannes.
Antalet kringvandrade försäljare var stort. De sålde fisk, kläder och husgeråd. Men där fanns också skärslipare, musikanter och skådespelare, som försökte försörja sig på de många innergårdarna.
Hotell Rydberg var den tidens Café Opera, och låg vid Gustaf Adolfs Torg. Här fanns bland annat en mycket lång bardisk. Rosenbad var en flott restaurant, där överklassen höll sina förlovningskalas.
Strandvägen var en viktig gata, där det lastades kol. Det var också en favoritgata för promenader. Därifrån var det inte långt att promenera till OS-tävlingarna på Stadion eller Simstadion, nedanför nuvarande Berwaldhallen.
Från Hornstull mot södra Sverige fanns bara en pontonbro, som cyklisterna använde under OS och det långa landsvägsloppet runt Mälaren. Den första riktiga Liljeholmsbron var klar 1915.
